Lukas Moodyssons tonårspunkare levererar rejäl nostalgi i Vi är bäst. Vi träffade den svenska regissören och frågade varför han ofta går så hårt åt vuxengenerationen i sina filmer.
Det svenska punkbandet KSMB gav ut låten Sex noll två på skivan Rika barn leka bäst 1981. Låten är skriven som en djup historia men som helt på jävelskap kan analyseras precis hur som helst.
X3M/Catariina SaloDen är också den röda tråden genom Lukas Moodyssons nya film Vi är bäst! (premiär 6.12), ja låten alltså. Analysen av filmen är ganska simpel; kidsen är de logiska varelserna i världen och ska ges mer utrymme.
På Södermalm i Stockholm, ett år efter att Rika barn leka bäst kommit ut, startar Bobo och Klara ett punkband. Eftersom de inte kan spela några instrument lockar de med kristna Hedvig som spelar klassisk gitarr. De lyssnar på KSMB och Ebba Grön, klipper varandras hår i punkiga frisyrer och har alla lite förvirrade föräldrar. Därifrån börjar historien om bandet, tonårskärleken och en vänskap som övervinner hårkapning, pedagogiska morsor och svartsjuka.
“Vuxna är ologiska”
Med Vi är bäst återvänder Lukas Moodysson igen till ungdomsskildringarnas värld, och även om filmen är långt ifrån Fucking Åmål i både tidsram och geografi är temat det samma: vardagen. Filmen är en adaption av frun Coco Moodyssons egen ungdomsskildring i serieboken Aldrig godnatt. Där porträtteras de vuxna som de snurriga, konstiga förvirrade typerna medan ungdomarna är de man kan lita på, de som vet hur vardagen borde vara.
– Jag har försökt skildra de vuxna så som jag själv upplevde dem när jag var barn, ganska snälla men opålitliga och ansvarslösa ibland. Det är ju en feluppfattning, men när jag var liten tyckte jag barn var lite smartare och lite mer nere på jorden. Vuxna kändes många gånger väldigt ologiska, säger regissören.
Rätt stil när den är misslyckad
Att göra en skildring om sin frus ungdom är för Lukas nästan som att göra en skildring av sin egen ungdom. Även om han växte upp i en radhusort utanför Malmö var uppväxten ganska identisk med den på Södermalm.
Memfis Film/Fanni Metelius– Känslan att man ville se ut på ett visst sätt, såg sig i spegeln och insåg att man misslyckats. Det är det vi försökt få fram i filmen också, när vi först klädde skådespelarna i punkkläder såg dom ut som hämtade ur ett modereportage, vi var tvungna att göra dem lite halvmisslyckade. Så kommer jag också ihåg att det var, man försökte se ut på ett visst sätt och man hade sina ideal men man levde inte alltid upp till dem.
Musiken har ofta en ganska viktig roll i Lukas filmer, i Vi är bäst är det främst Ebba Grön och KSMB som spelas och speciellt låten Sex noll två av det senare bandet. Här kristna Hedvig spelar den akustiskt går det kalla kårar längs ryggraden och det är lätt att läsa in olika betydelser i låttexten (vilket man ju egentligen inte ska).
Memfis Film– Jag känner precis likadant som Bobo i filmen, Sex noll två var min favoritlåt när jag var tolv. Det känns bra att som gammal gubbe ha fått göra en film med precis den musiken jag älskade när jag var liten, säger Lukas.
I filmen porträtteras paradoxen av ett utanförskap i en gruppbildning och det är säkert något de flesta har upplevt på sätt eller annat. Känner man igen sig lite för mycket i den lite misslyckade punkaren med runda glasögon kan det hända att filmen blir lite av en magspark av anarki, men som en skildring av ungdomar och deras misslyckanden och segrar har filmen lyckats.